Ett par höstbilder, eftersom det var längesen jag uppdaterade.

jul

Ylva var hemma hos sina föräldrar och bakade pepparkakor igår, och jag fick en superfin pepparkaka med en superfin tatt på! Men det som föranleder den slemmiga titeln på dagens inlägg är snarare den andra pepparkakan hon kom hem med, som syns på bilden där uppe.. Det är en gumma och en gubbe med ett hjärta mellan. Den som först kan gissa vilka två personer det föreställer vinner en kram eller en puss! (:



Rufen har varit på äventyr i helgen. Jag arbetade så då fick han följa med till mina Föräldrar i Ludvika och träffa en konstig engelsman som heter Chris! Mamma tar alltid så långa promenader med Ruffe så han blir så behändigt trött när man hämtar honom. Han var helt medvetslös när jag hämtade honom på morgonen och låg i en PYTTELITEN knelbulle på passagerarsätet fram i min bil. Mysigt!

Han var även ganska utslagen igår kväll, och flörtar som ni kan se med kameran.

Goretex & kevlar

Jag hade nått vettigt att skriva, men sen glömde jag bort vad det var för något. Jag ska snart ta med mig hunden och gå till ica för att genomföra kvällsmatsinköp, därefter blir det ätning och xboxspelande. Imorgon, om det är lika fint väder, så ska jag och ylva och rufus traska ut i naturen och fixa julkorten för i år. Det har varit löjligt skönt att ha varit ledig några dagar, och jag sk krama ur så mycket ledighet jag kan fram tills torsdag när jag börjar jobba igen.

Kanske kommer en update i natt om jag kommer på vad det var jag skulle skriva.

TPSE III

Ok, mycket piggare än jag trodde jag skulle vara. Konstigt nog eftersom jag av erfarenhet vet att jag orkar med mycket mer än såhär. Dock så känner jag mig ju ändå seg och man märker att det liksom tar emot lite i psyket när man tänker.

För den här bilden tog jag mig tid (eller ja, det tar ju typ bara några sekunder) att förinspela ett vitbalansvärde.. dramatisk skillnad från de tidigare bilderna, no? :)

Nu är det matlådedags..

TSPE II

Har precis ätit några smörgåsar och druckit lite julmust, så nu börjar jag piggna till lite. Helmuth var här och snackade foto en stund också.

Fan vilka osmickrande bilder jag lägger upp..

The sleep deprivation experiment

Lite bakgrund: Jag sitter på jobbet. Det har varit en osedlanligt lång arbetsvecka, jag är inne på mitt femte arbetspass utan ledighet. Det låter inte mycket för nån som är van med 9-5, men det är ovanligt i den här branschen eftersom vi arbetar 12-timmarsskift och 8-timmarsskift. Så den här veckan har jag gjort 3 12-timmars och två 8-timmars. Det i sig är väl inte heller så jävla jobbigt, men vad som däremot är det är att jag slutade 22.00 igår, hämtade hunden, åkte hem till Borlänge, kom i säng strax innan 24.00 och var tvungen att gå upp 0445 för att vara på jobbet klockan 0600 igen.

Då hör det till historien att igår, när jag arbetade 14-22, så gick jag upp runt femsnåret för att skjutsa Ylva till jobbet och åka och besiktiga bilen (nej, det gick inte bra). Jag var med andra ord helt utslagen redan igår kväll.

Jag höll på att somna i bilen på väg till jobbet imorse.

Jag avser därför att dedikera dagen till att rapportera om hur trött jag blir allteftersom och även lägga upp bilder på hur trött jag ser ut.

Förhoppningsvis kommer jag att avsluta dagens inläggsserie med en bild på där jag och Ylva kramas hemma i Borlänge, och inte en bild ifrån media där det klipper ut min kropp ur ett brinnande bilvrak för att jag somnade bakom ratten på väg hem :)

Jag har dock ett par äss i rockärmen!

Eftersom jag blev tvungen att åka upp till Borlänge med hunden igår och itne vara kvar i LA som det var tänkt så frågade jag Ylvisen om hon kunde göra ett par matlådor åt mig, så när hungern och tröttheten sätter in så har jag en schnizel med nudlar och några falaflar med nudlar i lådor i kylen här på jobbet (tack älskade hjärtegrisen min! Du är bäst!).

Bilden är den första i serien. Jag orkade inte ta en vitbalansmätning så det blev automatiskt sådan, och den missade tydligen lite eftersom allt är så gult. Annars är det D200 som vanligt, 50mm 1.4, "SMALL BASIC JPG", därav den dassiga kvaliten. Well, det och att jag inte precis ansträngde mig för att ta bilden.

Overwatch

Jag var med i radion (igen)!

För de som inte vet: Jag arbetar som väktare, vilket innebär att jag jobbar mycket natt. På nätterna lyssnar jag i princip alltid på "Vaken" som sänds i P3&P4 mellan 00.00 och 06.00. I Vaken så har de som regel ett programinslag där lyssnarna uppmanas att höra av sig till programet (via sms, mail eller telefon) och säga sitt om någon särskild fråga, vilket för natten var "vad är det finaste sms du fått och sparat?".

Jag skickade in följade:

"Du är min ängel och min livräddare och min livakt! Tycker så supermycket om dig! Du och Rufus är som en familj för mig. *oändligt många kramar" - Ylva 07-03-18

När jag var påväg hem strax efter håksberg) så ringer telefonen. Skyddat nummer.

"SHIT" tänker jag, nu är det hemvärnslarm på eftersök eller nått, vilket inte vore så superkul eftersom jag arbetat 13,5 timmar i sträck, men istället var det Fredrik från Vaken som ringde och kopplade in mig i programet! Woho! Jag fick berätta lite om omständigheterna kring SMSet och mina tanker kring det här med att spara fina sms på telefonen.

Jag har just nu 34 sparade sms från Ylva, för en stund sedan var det 45.



Jag hoppas bara att det hon skrev då fortfarande gäller...

Ajaj..

Jag har löjligt ont i huvudet och känner mig ensam och ynklig. Föregående natt arbetade jag 13,5 timmar, kom hem, sov tjugo minuter och sen åkte jag till Falun på ett möte, kom hem 1530-ish och kraschade på sängen. Nu är jag helt förstörd i huvudet.

Migrän, trött men kan inte sova, nere.. bläh. Och på fredag ska jag besiktiga bilen. Mer blä. just nu suger det mest, och jag har inte lust med någonting. Dessutom harj ag ingen som helst aning om var fan jag har lagt alla min helvetes jävla pillerjävlar nånstans. En magnecyl på det här skulle sitta jättebra men nejdå! Borta!

Jag fick iaf en ny mössa av ulla och ylva idag, den var väldans fin.

Bilden: Självporträtt i spegel, Nikon D200, Nikkor 105mm 1:2.8 D, "Fotografens öga"

Rufen

http://kung-rufus.blogspot.com/

Jag vill så gärna veta vad han tänker på

Den stora filosofen, Rufus

Det är så roligt när man är vaken på nätterna och spanar på vad Rufus egentligen gör.

I Natt har han varit oroligare än vanligt. Tossat runt, påtat lite och pipit. Vet uppriktigt sagt inte varför, han hade nog tråkigt och tyckte att det var sådär att inte Gaston, grannhunden, ville leka med honom hela natten. Vi har börjat knyta lite kontakt med granntjejen så att hundarna ska få leka lite när vi ändå är ute samtidigt.


Jag stod i den halvöppna dörren mot trädgården i natt och betraktade honom medan han var ute. Den kalla nattluften kändes som en skön smekning mot min bara hud istället för som vanligt ett iskallt bett. En skön kontrast mot den elektronikosande luften på mitt arbetsrum.

Rufus uträttade sina behov i vanlig ordning, sen satte han sig mot mitt stakets kortsida och tittade mot grannens tomt. Spanade lite. Kanske funderade på om Gaston var vaken precis som honom och ville komma ut och leka. Besviken på sin påtvingade solitud så gick han ett krokigt varv runt staketet innan han klättrade upp i rabattlådan. Han brukar ofta sitta där och filosofera på nätterna. I går natt, när det var stjärnklart ute, satt han en lång stund och tittade på månen. Han kanske tänkte, "Vilken stor ostbit! Tänk vad gott det vore med en bit brie på kex". Jag tycker det är mycket mer romantiskt och nästan lite sorgligt att tänka att han funderade över den där lilla himlakroppen högt där uppe. Kanske på om det fanns hundar även där, och om de också ville ha en bit brie? Eller kanske att han och Gaston, Nelson eller någon av hans andra hundkompisar borde åka dit nån dag och hälsa på. Efter att ha kommit till insikt att månen nog faktikst var jättelångt borta så tittade han modfällt ner igen. Spanade lite mot häckarna på granntomterna. Lyssnade på trafiksorlet i fjärran. Undrade över vart i hela fridens namn alla var på väg såhär mitt i natten.

Vid det här laget började det säkert bli lite kallt om tassarna, och han tänkte att det nog var bäst att gå in igen. Han tassade försiktigt tillbaks till dörren och signalerade med blicken att det nog vore jättesnällt om jag öppnade dörren nu, för det var minsann kallt för en liten vovve, särskilt åt tassarna. Han kom in och lät sig bli kärleksfullt kliad på huvudet. Trygg i vetskapen att jag fortfarande älskade honom smög han försiktigt bort till sängen där Ylva sedan flera timmar låg och sov.


Med en mästertjuvs precision och försiktighet klev han upp i sängen och rullade ihop sig till en kanelbulleformad myshög i fotändan, med ögonen tryggt slutna i vetskapen att han alltid kommer att vara älskad och omtyckt. Det var bortom hans förstånd att där ute i kylan, kanske närmare än man vill tro, så fanns det hundar som inte fick komma in i den varma tryggheten. Hundar som kanske blivit misshandlade, och som inte hade en husse eller en matte som båda älskade honom från sina hjärtans djupaste vråer. Hundar som var ensamast i hela världen och som kanske också tittade up mot månen just ikväll och drömde sig bort till hundparadiset där det fanns brieost, kex, ben, såsiga tallrikar att slicka på, kärleksfull värme och ömhet så att det räckte till ALLA hundar.

Jag tog ett par kliv mot sängen och studerade mina älskade. Det var svårt att se i mörkret, men jag kunde med vissa besvär utskönja den lugnade åsynen av Ylvas sovande ansikte. Hennes mun halvöppen och hennes andetag tunga. Rufus vit-svarta päls var lätt att se, likaså han ansikte på gränsen mellan drömmarna om brieplaneten och den verkliga världen.


Några timmar senare var det läggdags även för mig. Jag snubblade ner i sängen utan Rufens finness, och hindrade honom från att kliva ner som han alltid brukar göra. Just den här natten hade jag inte hjärta att göra det, inte med alla de där andra hundarna i åtanke. Just den här morgonen la jag mig på sängen, slöt ögonen och tog tillflyckt i tanken


Här ligger vi, en egen liten familj, trygga, varma och lyckliga i vetskapen att vi alla älskar varandra.

Jag saknar regnet i Källslätten

I hennes fotspår..

Jag går bakom henne i hennes fotspår till vägs ände och tillbaka igen, blir aldrig trött, blir aldrig kall, blir aldrig ensam..

TV-serier som alla borde titta på

Det finns några teveserier som jag följer religöst, tre stycken för att vara exakt. Jag orkar aldrig kolla på teve eller vänta på att senaste säsongerna ska komma till Sverige så jag laddar ner vecka för vecka.

House: House är ett numer nästan legendariskt sjukhusdrama om den excentriske Gregory House, chef på diagnostiska enheten, Princeton-Plainsboro university hospital. Serien är i princip uppbyggd som en deckare, fast skurken är ett medicinskt mysterium istället för en mördare.

Reaper: Handlar om Sam, en ung man med ett själadödande tråkigt jobb som anställd på en amerikanskt motsvarighet till typ woody, som när han fyller 21 får reda på att hans föräldrar sålt hans själ till djävulen. På satans uppdrag måste han och hans kamrater samla in själar som rymmt från helvetet. En otroligt mysig komedi med (självklara) övernaturliga inslag. Samspelet mellan Sam och djävulen, samt hur Sam försöker lösa ut sin vardag medan han är djävuelns springpojke är det som gör den här serien.

Dexter: Handlar om Dexter Morgan, kriminaltekniker i Miami tillika psykopatisk seriemördare. Vet inte vad jag ska skriva om den riktigt. Dexter arbetar som blodsplatterspecialist vid polisen i Miami, men styckmördar på nätterna grova brottslingar som på ett eller annat sätt slinkit ur lagens händer. Se den.

The Unit: Handlar om ett specialförband ingående i Amerikanska armén, och dess fruar. Varje avsnitt har ofta två handlingar, en om enhetens hemliga uppdrag på olika farliga ställen på jorden, och en om deras fruars vardag och hur de handskas med att hålla allt hemligt, försöja sig och oron över deras makar. Lite som en blandning mellan desperate housewives och nån militärserie. Det senaste avsnitt var särskilt omskakande.


Så, gå och kolla på teve nu.

Bilder: Överst, House M.D. Underst, Reaper

Cat.

Kalas, en matbit och skyltmontering.

Rufen tyckte det var superkul med kalas! Han fick presenter med papper och allt. Det var mest ben och en boll. Patrik, Pernilla, Amelie och Sofia stod för uppvaktningen tillsammans med mig och ylvisen såklart. I vanlig ordning så fick jag ingen bild på Sofia.. =/

Ylva åkte ner till Märsta för sista gången på ett tag (WOHO!) i söndags, en händelse som ajg firade genom att äta en supergos skinkstek med steakhouse fries och stekta tomater. Se bilden.

Jag är i Ludvika just nu eftersom jag har gjort ett par arbetspass. När jag ändå var hemma så passade jag på att hänga med farsan ut och klämma upp en stor skylt vid Loforsens kraftstation. I vanlig ordning så svor vi en hel del över skruvar som inte passade, beslag som glömdes hemma och skyltar som bockades av vinden.

En av de bästa sakerna med att vara hemma är att man får träffa katten. Jag tog några bilder på henne efter att jag fixade till dessa men jag lägger upp dem typ imorgon istället, orkar inte vara mer datanörd ikväll. Resten av familjen var också hemma, och självklart tog jag en bild på Arvid (lillebror) där han är.. tja, sigsjälv. Orkar inte skriva mer! Ska kolla på teve eller nått! Tjarå!

Ont i hela kroppen.

Krav Maga-läger igår. kom knappt ur den jävla sängen imorse. AJAJAJ! Steeeel! Undrar varför man aldrig lär sig av sina misstag och STRECHAR efter att ha tränat i typ 8 timmar!

Iallafall. Den här bloggen handlar mest om bilder, så här kommer the skinny på all fotografering jag gjorde under eftermiddagen:

Eftersom jag gillar att fotografera så hade jag redan från början tänkt släpa med mig grejjerna och försöka få till några bilder. När vi var påväg ut för att käka lunch mellan passen så mötte vi dalademokraten som kommit för att göra ett repotage. MEN! Eftersom alla var ute på lunch så hade dom ju inga möjligheter att ta några egna schyssta bilder.. Gissa vem som erbjöd sig att fixa fotograferingen? :) Tydligen så hade NÅN kortklippt tjej som ordnat lägret senare sagt till fotografen att jag minsann var duktig. Undrar vem det kan tänkas vara? ;)

Iallafall: sista två timmarna så steg jag av mattan och började fotografera. Ljuset inne i dojon duger inte riktigt för att verklige drysa rörelser och få dom där perfekta skarpa bilderna, iaf inte med mitt 28-200. Jag hade verkligen behövt dom där 28mm för att kunna komponera på ett vettigt sätt, med F/3.5 duger bara inte utan blixt. Jag fotograferade en del med blixten (SB24), men takbalkarna i dojon gjorde det svårt att studsa ljuset på ett bra sätt, och dessutom är SB24an för långsam för att kunna ta bildserier om 3-5 bilder, vilket är min teknik för att få just den där bilden man behöver.

Som en "lösning" på problemet monterade jag min 50mm som öppnar ner (upp) till F/1.4. Det finns dock två problem. 1.4 eller 2.8 som jag försökte hålla mig till ger ett väldigt kort skärpedjup vilket inte är så jävla bra för att ta bilder på 2 personer som står en meter ifrån varandra, plus att 50mm på en APS-C-sensor blir nått i stil med 75mm vilket gör att man måste stå en bit ifrån för att få med allt vilket i sin tur är ganska svårt när man står i en proppfull dojo, eller ännuhellre, ligger på golvet i en för att få en snygg vinkel.

Jag lyckades iaf fånga ett par tre schyssta exponeringar som tom. DD-fotografen var väldigt nöjd med. Jag blir mer och mer såld på att fotografera i NEF (Nikon Electronic Format, dvs. råformat). Det känns så tryggt när man ser på displayen efter att ha tagit bilden att kompositionen är perfekt men att exponeringen i sig är dålig, och veta att man kan rädda det i 'framkallningen' .

Morgonpromenad

Jag och min ickeflickvän vaknade och insåg att vi inte hade någon frukost hemma, vilket föranledde en solskenspromenad till kupolen för att handla och såklart för att fotografera.

Imorgon ska vi ha kalas för Rufen med ballonger och glass och maränger och daim och bananer och vispgrädde och sånt! Woho!

Vi var på en liten utflykt

Så, här kommer alltså det riktiga inlägget.

Ylva (och jag med för den delen) har klagat på att det inte fanns några bilder på MIG i MIN blog, så därför lämnade jag ifrån mig kameran till henne en stund så att hon fick ta lite bilder. Vi var ute i det kanonfina hästvädret med kupolen och lite vardagshandling som mål. Jag hade i vanlig ordning kameran med mig. Kunde inte låta bli när det var så fint ute. Klämde på min 50mm 1.4 och lät den få lite friskluft. Blir alltid lika förundrad över hur klockren den gamla arbetshästen är när jag tittar på bilderna jag tar genom den. Skarp, snabb, liten och smidig. Har även kommit på att jag nog ska skicka in alla de gamla gluggarna till Nikon på service, vem vet när de blev rengjorda och smorda sist.

Dessa bilder är allihopa tagna i Nikons råformat. Tänkte att jag efter utbildningen häromdagen skulle kika lite på möjligheterna det ger i efterbehandlingen. Fördelarna är såklart många, man behöver inte vara lika petnoga med att varje teknisk detalj ska sitta där efter som mycket går att justera i efterhand. Det ger friare händer när man "framkallar" att kunna justera exponering, vitbalans och mättnad etc i efterhand, för att inte nämna att det är enklare att få till bra filer för utskrift om man nu vill det, och det vill man ju. Nackdelen är såklart att filerna blir jättestora och klumpiga att hantera i min gamla dator, plus såklart att hårdiskutrymmet tar slut på en gång. Måste verkligen skaffa en DVD-brännare så att jag kan arkivera "negativen" på ett säkert sätt. Lightroom fortsätter att imponera. Det är väldigt sällan numer jag öppnar photoshop dör att trixa med bilderna. Saknar ett "save for web"-läge dock. Jag ska iallafall försöka skaffa Capture NX eftersom det ger än mer frihet och möjlighet att göra roliga saker med bilderna.

Ylvisen har fyra pass kvar i stockholm nu, sen kommer hon hem.. Jag längtar! Har varit så jobbigt att hålla på och mecka runt med alla resor, hundvakteri och alla mina egna demoner som gör att hon alltid blir arg och ledsen på mig.. Flåt! Sålli!

Fotograf-Ylva i konstskapartagen!

Tjoho! Ylvisen bakom rattarna!

Det har varit en del

Helgen: Var i Stockholm på en SÖB inför övningen V45. Vi ska fördröja en LMekBat och kriga i bebyggelse och grejjer. Det kommer nog bli roligt, men kallt! Brr! Det är en heelt annan kyla nere i mälardalen. Fuktigt och jävligt. Jag vet, jag lumpade där.

Idag: Vi har varit hos veterinären med hunden och fått en tand utdragen. Han hade tydligen slagit av den och då finns det en risk att det blir infekterat så att det på nått sätt ruttnar i käken. Inte så jävla mysigt! Det roligaste med hela grejjen är att när han väl var klar och vi hämtade honom så var han så groggy från sövningen att han såg helt full ut! Hilarious! Medan vi väntade på att de skulle bli klara med honom så var vi på förrådet i Falun och hämtade ut lite nya saker åt mig.

När vi kom hem igen så låg vi och mös en stund, sen åkte jag in till Ludvika och träffade farsan och Benke L från Svenska Nikon. Vi lärde oss om Capture NX och möjligheterna kring att fotografera i råformat. Han hade även med sig en D3 som jag blev helt kär i. Eventuellet så får jag som ett resultat av detta möte hem en Nikkor 18-200mm 3.5-5.6 VR II DX, det ska bli intressant.

Dagens bild är ett snabbt porträtt på Ylva från i eftermiddags.

orkar.. inte.. skriva.. så.. långt

Varför sover jag inte? Klockan är mittinatten och jag är jättetrött!

Ylva åka till Stockholm tidigare ikväll. Jag har spelat xbox och kollat på gordon ramsay. Tidigare ikväll så var vi till Gustavs och hämtade 8,8 kg hästkorv till dalafighten.

Bilden är från den tillhörande hundpromenaden när vi ändå var ute på landet. fotografikst dålig, MEN TITTA SÅ GLAD HON ÄR! WOOHOO! :D

Fotomys en onsdagkväll!

Jag och Ylva har trängt ihop oss på.. nej, vi börjar tidigare än så.

Klockan ringde 04.15 imorse. Jag vet inte riktigt varför jag ställde den på 04.15 när jag inte behövde gå upp fören 04.50, så jag snoozade och somnade om. Nollfyrafemtiofem studsade jag upp ur sängen, klädde mig, packade väskan, kysste Ylva farväl och brummade iväg till jobbet. Av någon anledningen så går det bättre att åka TILL jobbet än från jobbet.. Min teori är att eftersom jag oftast är så trött när jag åker till jobbet så halvsover man hela vägen, plus att man knappast vill komma dit fort. På vägen hem vill man ju vara framme innan man ens sätter sig i bilen. Hurra för att ha 7 mil enkel resa till jobbet.

Jag landade iaf i gränges 0550, och var ombytt och igång till 0602. Lite skitsnack med Olsson innan han åkte hem och sen var det bara att "jobba". Har spenderat typ halva dagen på kenrockwell.com och andra halvan djupt nedsjunken i "The Afghan" av Frederick Forsyth.

Strax innan elva så ringer Johan, min chef, och säger att han har glömt att han skulle jobba idag och undrar om jag kunde jobba till 18 istället för till 14 som det var planerat. Det ger mig 4 timmar gratis i bensinpengar räknat, så det var inte mycket att fundera på. 3,5 sekunder efter att ha tackat ja så kom jag dock på att det skulle innebära att jag inte fick slåss med Ylva och Heli på kvällen (eller ja, jogga runt mattan i 1,5 timmar.. heli..), men jag behöver verkligen pengarna så det var bara att gilla läget.

Nästa problem var att jag inte hade någon matlåda med mig. Jag hade planerat att vara hemma vid 15 för att kunna ta en sen lunch, men det sket sig ju nu. Jag ringde då min pappa och undrade om han hade lust att ställa upp som cateringfirma. Som tur var så stod han på ett tak i Grängesberg och satte upp en skylt så det var snabbt gjort för honom att glida förbi på mitt jobb och lämna en hamburgare. Thanks dad!

Mätt i magen så var det bara att fortsätta slita med det ack så jobbiga internetsurfandet, korsordslösandet och spännandebokläsandet.

Markus kom vid 18 och löste av och jag drog mig upp mot Borlänge igen. Hunden var själv i lägenheten så det skulle bli spännande att se hur det hade gått. Jag hörde honom skälla typ när jag klev ur bilen. Ajdå. Som en extra bonus så saknar vår ytterdörr nu ännumera färg! Men han var iaf superglad att se mig, och det är ju alltid roligt :)

Det blev ingen träning varesig för mig eller nån annan, TYVÄR, självförsvarsgruppen är så bra och har så vettigt utbud att den borde vara hur populär som helst, men icke.. Och jag hinner aldrig gå på träningarna eftersom jag jobbar HELA TIDEN. D:

Dock så blev det lite xbox, sen lite strips med tofuschnitzel, och sen en massa bildredigering. Kul.

Nu har jag och ylva trängt ihops oss i mitt lilla rum på mitt överbelamrade skrivbord och sitter och gör bildurval tillsammans.. Jättemys! Dessutom har jag en tekopp, vilket har en kvadratisk effekt på mysfaktorn.

Kvällens stora problem är att komma på vilken dagens bild ska bli..

POTD:

Ännu en bild från när Rufus och jag var på hällarna och fotograferade med min pappas 70-200 VR.

Skiljekväll igen

Det har varit en bra helg, men det är ändå jättetråkigt när hon ska åka. Tyvar så har hon ju även jobbat två kvällar den här helgen.. Men men, man måste få maten på bordet på nätt sätt i guess!

Imorgon ska jag förhoppningsvis vara nere på farsans firm och lyssna på Benke från Nikon Sverige prata om Capture NX.

Dagens bilder är jpg-exporterade råfiler från dagens hundpromenad. Jag skjuter oftast JPG eftersom jag tycker att efterbehandl blir drygare med stora råfiler, men eftersom vi ska prata om just råfiler i morgon så tänkte jag att det kunde vara bra att ha några till hands.

Tekniskt:

Nikon 200
Nikkor 70-200 2.8 VR samt Nikkor 17-55mm