Ont i hela kroppen.

Krav Maga-läger igår. kom knappt ur den jävla sängen imorse. AJAJAJ! Steeeel! Undrar varför man aldrig lär sig av sina misstag och STRECHAR efter att ha tränat i typ 8 timmar!

Iallafall. Den här bloggen handlar mest om bilder, så här kommer the skinny på all fotografering jag gjorde under eftermiddagen:

Eftersom jag gillar att fotografera så hade jag redan från början tänkt släpa med mig grejjerna och försöka få till några bilder. När vi var påväg ut för att käka lunch mellan passen så mötte vi dalademokraten som kommit för att göra ett repotage. MEN! Eftersom alla var ute på lunch så hade dom ju inga möjligheter att ta några egna schyssta bilder.. Gissa vem som erbjöd sig att fixa fotograferingen? :) Tydligen så hade NÅN kortklippt tjej som ordnat lägret senare sagt till fotografen att jag minsann var duktig. Undrar vem det kan tänkas vara? ;)

Iallafall: sista två timmarna så steg jag av mattan och började fotografera. Ljuset inne i dojon duger inte riktigt för att verklige drysa rörelser och få dom där perfekta skarpa bilderna, iaf inte med mitt 28-200. Jag hade verkligen behövt dom där 28mm för att kunna komponera på ett vettigt sätt, med F/3.5 duger bara inte utan blixt. Jag fotograferade en del med blixten (SB24), men takbalkarna i dojon gjorde det svårt att studsa ljuset på ett bra sätt, och dessutom är SB24an för långsam för att kunna ta bildserier om 3-5 bilder, vilket är min teknik för att få just den där bilden man behöver.

Som en "lösning" på problemet monterade jag min 50mm som öppnar ner (upp) till F/1.4. Det finns dock två problem. 1.4 eller 2.8 som jag försökte hålla mig till ger ett väldigt kort skärpedjup vilket inte är så jävla bra för att ta bilder på 2 personer som står en meter ifrån varandra, plus att 50mm på en APS-C-sensor blir nått i stil med 75mm vilket gör att man måste stå en bit ifrån för att få med allt vilket i sin tur är ganska svårt när man står i en proppfull dojo, eller ännuhellre, ligger på golvet i en för att få en snygg vinkel.

Jag lyckades iaf fånga ett par tre schyssta exponeringar som tom. DD-fotografen var väldigt nöjd med. Jag blir mer och mer såld på att fotografera i NEF (Nikon Electronic Format, dvs. råformat). Det känns så tryggt när man ser på displayen efter att ha tagit bilden att kompositionen är perfekt men att exponeringen i sig är dålig, och veta att man kan rädda det i 'framkallningen' .