TPSE III

Ok, mycket piggare än jag trodde jag skulle vara. Konstigt nog eftersom jag av erfarenhet vet att jag orkar med mycket mer än såhär. Dock så känner jag mig ju ändå seg och man märker att det liksom tar emot lite i psyket när man tänker.

För den här bilden tog jag mig tid (eller ja, det tar ju typ bara några sekunder) att förinspela ett vitbalansvärde.. dramatisk skillnad från de tidigare bilderna, no? :)

Nu är det matlådedags..

TSPE II

Har precis ätit några smörgåsar och druckit lite julmust, så nu börjar jag piggna till lite. Helmuth var här och snackade foto en stund också.

Fan vilka osmickrande bilder jag lägger upp..

The sleep deprivation experiment

Lite bakgrund: Jag sitter på jobbet. Det har varit en osedlanligt lång arbetsvecka, jag är inne på mitt femte arbetspass utan ledighet. Det låter inte mycket för nån som är van med 9-5, men det är ovanligt i den här branschen eftersom vi arbetar 12-timmarsskift och 8-timmarsskift. Så den här veckan har jag gjort 3 12-timmars och två 8-timmars. Det i sig är väl inte heller så jävla jobbigt, men vad som däremot är det är att jag slutade 22.00 igår, hämtade hunden, åkte hem till Borlänge, kom i säng strax innan 24.00 och var tvungen att gå upp 0445 för att vara på jobbet klockan 0600 igen.

Då hör det till historien att igår, när jag arbetade 14-22, så gick jag upp runt femsnåret för att skjutsa Ylva till jobbet och åka och besiktiga bilen (nej, det gick inte bra). Jag var med andra ord helt utslagen redan igår kväll.

Jag höll på att somna i bilen på väg till jobbet imorse.

Jag avser därför att dedikera dagen till att rapportera om hur trött jag blir allteftersom och även lägga upp bilder på hur trött jag ser ut.

Förhoppningsvis kommer jag att avsluta dagens inläggsserie med en bild på där jag och Ylva kramas hemma i Borlänge, och inte en bild ifrån media där det klipper ut min kropp ur ett brinnande bilvrak för att jag somnade bakom ratten på väg hem :)

Jag har dock ett par äss i rockärmen!

Eftersom jag blev tvungen att åka upp till Borlänge med hunden igår och itne vara kvar i LA som det var tänkt så frågade jag Ylvisen om hon kunde göra ett par matlådor åt mig, så när hungern och tröttheten sätter in så har jag en schnizel med nudlar och några falaflar med nudlar i lådor i kylen här på jobbet (tack älskade hjärtegrisen min! Du är bäst!).

Bilden är den första i serien. Jag orkade inte ta en vitbalansmätning så det blev automatiskt sådan, och den missade tydligen lite eftersom allt är så gult. Annars är det D200 som vanligt, 50mm 1.4, "SMALL BASIC JPG", därav den dassiga kvaliten. Well, det och att jag inte precis ansträngde mig för att ta bilden.

Overwatch

Jag var med i radion (igen)!

För de som inte vet: Jag arbetar som väktare, vilket innebär att jag jobbar mycket natt. På nätterna lyssnar jag i princip alltid på "Vaken" som sänds i P3&P4 mellan 00.00 och 06.00. I Vaken så har de som regel ett programinslag där lyssnarna uppmanas att höra av sig till programet (via sms, mail eller telefon) och säga sitt om någon särskild fråga, vilket för natten var "vad är det finaste sms du fått och sparat?".

Jag skickade in följade:

"Du är min ängel och min livräddare och min livakt! Tycker så supermycket om dig! Du och Rufus är som en familj för mig. *oändligt många kramar" - Ylva 07-03-18

När jag var påväg hem strax efter håksberg) så ringer telefonen. Skyddat nummer.

"SHIT" tänker jag, nu är det hemvärnslarm på eftersök eller nått, vilket inte vore så superkul eftersom jag arbetat 13,5 timmar i sträck, men istället var det Fredrik från Vaken som ringde och kopplade in mig i programet! Woho! Jag fick berätta lite om omständigheterna kring SMSet och mina tanker kring det här med att spara fina sms på telefonen.

Jag har just nu 34 sparade sms från Ylva, för en stund sedan var det 45.



Jag hoppas bara att det hon skrev då fortfarande gäller...

Ajaj..

Jag har löjligt ont i huvudet och känner mig ensam och ynklig. Föregående natt arbetade jag 13,5 timmar, kom hem, sov tjugo minuter och sen åkte jag till Falun på ett möte, kom hem 1530-ish och kraschade på sängen. Nu är jag helt förstörd i huvudet.

Migrän, trött men kan inte sova, nere.. bläh. Och på fredag ska jag besiktiga bilen. Mer blä. just nu suger det mest, och jag har inte lust med någonting. Dessutom harj ag ingen som helst aning om var fan jag har lagt alla min helvetes jävla pillerjävlar nånstans. En magnecyl på det här skulle sitta jättebra men nejdå! Borta!

Jag fick iaf en ny mössa av ulla och ylva idag, den var väldans fin.

Bilden: Självporträtt i spegel, Nikon D200, Nikkor 105mm 1:2.8 D, "Fotografens öga"

Rufen

http://kung-rufus.blogspot.com/

Jag vill så gärna veta vad han tänker på

Den stora filosofen, Rufus

Det är så roligt när man är vaken på nätterna och spanar på vad Rufus egentligen gör.

I Natt har han varit oroligare än vanligt. Tossat runt, påtat lite och pipit. Vet uppriktigt sagt inte varför, han hade nog tråkigt och tyckte att det var sådär att inte Gaston, grannhunden, ville leka med honom hela natten. Vi har börjat knyta lite kontakt med granntjejen så att hundarna ska få leka lite när vi ändå är ute samtidigt.


Jag stod i den halvöppna dörren mot trädgården i natt och betraktade honom medan han var ute. Den kalla nattluften kändes som en skön smekning mot min bara hud istället för som vanligt ett iskallt bett. En skön kontrast mot den elektronikosande luften på mitt arbetsrum.

Rufus uträttade sina behov i vanlig ordning, sen satte han sig mot mitt stakets kortsida och tittade mot grannens tomt. Spanade lite. Kanske funderade på om Gaston var vaken precis som honom och ville komma ut och leka. Besviken på sin påtvingade solitud så gick han ett krokigt varv runt staketet innan han klättrade upp i rabattlådan. Han brukar ofta sitta där och filosofera på nätterna. I går natt, när det var stjärnklart ute, satt han en lång stund och tittade på månen. Han kanske tänkte, "Vilken stor ostbit! Tänk vad gott det vore med en bit brie på kex". Jag tycker det är mycket mer romantiskt och nästan lite sorgligt att tänka att han funderade över den där lilla himlakroppen högt där uppe. Kanske på om det fanns hundar även där, och om de också ville ha en bit brie? Eller kanske att han och Gaston, Nelson eller någon av hans andra hundkompisar borde åka dit nån dag och hälsa på. Efter att ha kommit till insikt att månen nog faktikst var jättelångt borta så tittade han modfällt ner igen. Spanade lite mot häckarna på granntomterna. Lyssnade på trafiksorlet i fjärran. Undrade över vart i hela fridens namn alla var på väg såhär mitt i natten.

Vid det här laget började det säkert bli lite kallt om tassarna, och han tänkte att det nog var bäst att gå in igen. Han tassade försiktigt tillbaks till dörren och signalerade med blicken att det nog vore jättesnällt om jag öppnade dörren nu, för det var minsann kallt för en liten vovve, särskilt åt tassarna. Han kom in och lät sig bli kärleksfullt kliad på huvudet. Trygg i vetskapen att jag fortfarande älskade honom smög han försiktigt bort till sängen där Ylva sedan flera timmar låg och sov.


Med en mästertjuvs precision och försiktighet klev han upp i sängen och rullade ihop sig till en kanelbulleformad myshög i fotändan, med ögonen tryggt slutna i vetskapen att han alltid kommer att vara älskad och omtyckt. Det var bortom hans förstånd att där ute i kylan, kanske närmare än man vill tro, så fanns det hundar som inte fick komma in i den varma tryggheten. Hundar som kanske blivit misshandlade, och som inte hade en husse eller en matte som båda älskade honom från sina hjärtans djupaste vråer. Hundar som var ensamast i hela världen och som kanske också tittade up mot månen just ikväll och drömde sig bort till hundparadiset där det fanns brieost, kex, ben, såsiga tallrikar att slicka på, kärleksfull värme och ömhet så att det räckte till ALLA hundar.

Jag tog ett par kliv mot sängen och studerade mina älskade. Det var svårt att se i mörkret, men jag kunde med vissa besvär utskönja den lugnade åsynen av Ylvas sovande ansikte. Hennes mun halvöppen och hennes andetag tunga. Rufus vit-svarta päls var lätt att se, likaså han ansikte på gränsen mellan drömmarna om brieplaneten och den verkliga världen.


Några timmar senare var det läggdags även för mig. Jag snubblade ner i sängen utan Rufens finness, och hindrade honom från att kliva ner som han alltid brukar göra. Just den här natten hade jag inte hjärta att göra det, inte med alla de där andra hundarna i åtanke. Just den här morgonen la jag mig på sängen, slöt ögonen och tog tillflyckt i tanken


Här ligger vi, en egen liten familj, trygga, varma och lyckliga i vetskapen att vi alla älskar varandra.

Jag saknar regnet i Källslätten

I hennes fotspår..

Jag går bakom henne i hennes fotspår till vägs ände och tillbaka igen, blir aldrig trött, blir aldrig kall, blir aldrig ensam..

TV-serier som alla borde titta på

Det finns några teveserier som jag följer religöst, tre stycken för att vara exakt. Jag orkar aldrig kolla på teve eller vänta på att senaste säsongerna ska komma till Sverige så jag laddar ner vecka för vecka.

House: House är ett numer nästan legendariskt sjukhusdrama om den excentriske Gregory House, chef på diagnostiska enheten, Princeton-Plainsboro university hospital. Serien är i princip uppbyggd som en deckare, fast skurken är ett medicinskt mysterium istället för en mördare.

Reaper: Handlar om Sam, en ung man med ett själadödande tråkigt jobb som anställd på en amerikanskt motsvarighet till typ woody, som när han fyller 21 får reda på att hans föräldrar sålt hans själ till djävulen. På satans uppdrag måste han och hans kamrater samla in själar som rymmt från helvetet. En otroligt mysig komedi med (självklara) övernaturliga inslag. Samspelet mellan Sam och djävulen, samt hur Sam försöker lösa ut sin vardag medan han är djävuelns springpojke är det som gör den här serien.

Dexter: Handlar om Dexter Morgan, kriminaltekniker i Miami tillika psykopatisk seriemördare. Vet inte vad jag ska skriva om den riktigt. Dexter arbetar som blodsplatterspecialist vid polisen i Miami, men styckmördar på nätterna grova brottslingar som på ett eller annat sätt slinkit ur lagens händer. Se den.

The Unit: Handlar om ett specialförband ingående i Amerikanska armén, och dess fruar. Varje avsnitt har ofta två handlingar, en om enhetens hemliga uppdrag på olika farliga ställen på jorden, och en om deras fruars vardag och hur de handskas med att hålla allt hemligt, försöja sig och oron över deras makar. Lite som en blandning mellan desperate housewives och nån militärserie. Det senaste avsnitt var särskilt omskakande.


Så, gå och kolla på teve nu.

Bilder: Överst, House M.D. Underst, Reaper

Cat.